Men lycka är fortfarande ett tillstånd, inte ett mål
tack för feedback emma, då gör jag nåt rätt på bloggen! :)
tänkte att jag skulle försöka berätta om mig, försöka få er komma underfund om vem jag är för nån.
Jag är en allmänt glad tjej. Skrattar väldigt ofta, yrar runt jättemycket och är sällan på dåligt humör. Jag trivs med den personen. Jag är nästan som en clown. Men: Det som de flesta inte ser är att jag egentligen tänker ganska mycket. Jag tycker inte alltid om att vara den där clownen, ibland vill jag att folk ska se mig för den jag är egentligen.
Vem är jag då, egentligen? Under den där fasaden som jag enkelt bär, vill jag att andra ska se att jag är en funderande människa, inte bara nån rolig som är kul att skratta med. Jag facineras av andra människor och försöker ofta se hur andra mår, hur de är som person och hur de tänker. Jag försöker klura ut varför det känns som att jag är två personer, och jag försöker klura ut hur jag ska sätta ihop mig själv. Till slut må bra även när jag är för mig själv med mina tankar, precis så bra som jag mår bland mina vänner.
Jag vill hitta den där omtalade lyckan, men vem vill inte det?
Kommentarer
Trackback