Jag höll tal i svenskan i tisdags. Jag pratade om Adele, som jag länkade en låt av i något tidigare inlägg. Jag pratade om hur unik och bra hon var, men det är inte förrän nu jag förstår hur rätt jag hade. Mitt mål med talet var att alla skulle vilja ge henne en chans. Jag vet att det funkade för mig i alla fall. Hon är en sann sångerska med känsla för det hon sjunger om. Hon menar sina ord. Där är vi lika, hon och jag. Undrar varför det ska vara så mycket svårare att prata än att sjunga. När en bekant frågar artigt hur jag mår, då kan jag väl inte ge ett annat svar än bra?