är jag fortfarande lite helt förvånad över att vi sa det där

var på en trevlig spakväll och fick för första gången på länge känna mig glad, lycklig, hemma.
mitt liv är långt ifrån perfekt, men jag accepterar alla brister, ser över dom. Där över, där ser jag nåt. Vad kan det vara?
alla skriver överallt bara, VAR DIG SJÄLV, ALLA ANDRA FINNS REDAN, INGEN ANNAN ÄR SOM DU men det känns ganska överarbetat alltihop. Lev livet och var lite impulsiv bara så blir det bra. Ingen kommer komma ihåg det jag skriver här men men. Ta vara på vänner, familj och allt det där, det är rätt viktigt tror jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0